Under påskhelgen gick tankarna till hur ensamma människor tyvärr kan vara i dessa dagar. För er som inte vet, så bor jag i ett seniorhus (45 lägenheter), där jag är bland de yngsta. Pratade med en tant, som i butiken hade fått höra, att hennes son med familj hade åkt bort över påsken....hade inte ens själv besvärat sej med att meddela sin mor. Tror att vi var ungefär 5-7 personer, som hade besök av våra nära och kära. Jag hade ju glädjen att få ha lillprinsen som nattgäst, och mina båda barn med familjer var hit. Äldsta barnbarnet, snart 18 var också hit med sin pojkvän, dom brukar ofta glädja mej med besök:) Vi borde lite oftare glädja oss över sådana små saker, som vi ibland tar för givna, men inte är alla förunnade. Tror inte att det här är helt fel:
ja tyvärr så är det ju så..att gamla får sitta ensamma. Vi besökte nog mina föräldrar,,(mamma hade ju kalas på långfredagen)..o mannens far o mor bor vägg i vägg med oss(många gånger på gott o ont, hihi)o våra barn hörde av sej iallfall..om inte annat så via sms el telefonen. Ha en bra dag..jag flänger runt o städar, mm , vi åker ju imorn bitti syrran o jag.
SvaraRaderaHejsan!
SvaraRaderaTack för din kommentar hos mig. Visst är det trevligt med ett lite växthus.
Vi planerar också för att flytta till ett serviceboende. Men det är kö och man vet inte hur lång tid det kan ta innan vi får någon lägenhet. Maken är 83 år och börjar bli trött och jag blir ju inte yngre jag heller.
Vi får väl se hur länge vi får vänta...
Hälsningar Ingrid
Tyvärr är dagens samhälle uppbyggt så, så att ensamheten blir allt större.
SvaraRaderaDärför är det otroligt viktigt att ta hand om de sina. Tack vare ditt fina blogginlägg så tog jag bubblorna med och besökte farmor och farfar nyss. Skulle helst ha stannat hemma och myst..men jag vet hur lyckliga de blir av vårt besök..och det ger också barnen en fin kontakt med dem.
Och så får jag goooda bullar :)
Ensamheten blir mer och mer utbredd - Absolut. Men det är skillnad på ensamhet och ensamhet som vi tolkar det var och en utifrån det vi ser.
SvaraRaderaDet finns många förklaringar till varför det blir så. En del unga familjer bor långt från sina föräldrar, i en del familjer har det uppstått någon missämja om något, i en del familjer kanske de träffas någon annan helg...jag tänker som så att visst är det viktigt att man träffas i familjen och håller ihop banden, men att det alltid måste ske just påsk, jul och midsommar dvs knutet till dessa helger kanske inte är så "lyckligt". Det blir liksom en skuld som läggs oförskyllt på någon som inte dyker upp då just dessa helger eller att det tolkas som att det är något fel i familjen när barnen inte just kommer till någon av dessa helger. I vår familj är det så att jag och min sambo alltid vill fira påsken på gården, 87 mil från barnen. De är jättevälkomna dit och är där alltid på sommaren, men att begära att de ska åka dit för några dagar eller att tänka att det är fel på "oss" för att vi vill åka dit och inte fira med barn och barnbarn blir ju fel då. Men det är många andra som undrar varför det är såhär och om det inte är trist för oss..nähä vi tycker det är skönt. Och barnen och barnbarnen träffar vi ändå många andra dagar.
Ville bara beskriva att det finns olika aspekter på ensamhet och ensamhet. Jag förringar inte alls att det inte skulle finnas ensamma människor. Det finns det alldeles för många av.
Önskar dig en härlig och skön Valborg.
ja usch, det finns så många som drabbas av detta. själv har jag ständigt dåligt samvete för att jag inte besöker mamma tillräckligt ofta, trots att vi ses flera gånger varje vecka...
SvaraRadera